Det är så jobbigt!
Jag är halvt tillsammans med en av de mest underbaraste killarna på hela jorden. Dock kan vi inte riktigt ha ett förhållande då min bästa fortfarande är kar i honom. Jag vet dock inte längre om jag är kär i honom eller om det bara är bekvämt att ha någon bredvid sig. Dessutom har mina känslor för en annan kille blommat upp igen. Vi har känt varandra jätte länge och jag vet inte hur kan känner gentemot mig.
Det skulle vara ”lättare” och bättre att vara med guy nr2 en med honom jag är med nu. Jag skulle öppet kunna visa vad jag känner och allt skulle nog var bra. Dock vill jag inte förlora honom som vän vilket jag har en tendens med att göra efter jag gjort slut med pöjkar jag varit tillsammans med. Jag vill dock inte lämna honom jag har nu, jag vill inte att han ska få behöva komma hem varje dag och veta att jag kanske ligger med någon annan *guy nr1 bor hos mig* Så det är bara en jätte konstig såpopera!!

Kind of Fuckt up! 11/2 -11

Vafan ska det bli fel, vi är inte ens ihop. Ändå står jag här i duschen och ser på det röda vattnet som kommer ifrån mitt hår. Det är inte mitt fel att jag vill vara ensam ibland, men tydligen är det ju det. Ursch vad jag hatar självömkan men ändå kan jag inte låta bli att skriva detta.
Jag vill att folk ska tycka synd om mig eller i alla fall lite. Jag vill kunna bli irriterad och arg utan att det ska vara så konstigt. Undrar hur FAN detta kommer sluta.

Jag är arg, besviken och ledsen. Därför blir allt fel. Men det är inte enbart mitt fel att det blev som det blev. I början va det ditt slarv och även om det är viktigt fattar jag inte varför du bryter ett löfte när du ändå inte kan göra det försen nästa vecka. Ursch FY och BLÄÄ!! Så känns det just nu.
Jag trodde du skulle komma tillbaka efter att du hämtat dina saker men tydligen vände du bara på klacken och gick utan att ens säga något.
Och du undrar varför jag känner som jag gör!