Kind of Fuckt up! 11/2 -11

Vafan ska det bli fel, vi är inte ens ihop. Ändå står jag här i duschen och ser på det röda vattnet som kommer ifrån mitt hår. Det är inte mitt fel att jag vill vara ensam ibland, men tydligen är det ju det. Ursch vad jag hatar självömkan men ändå kan jag inte låta bli att skriva detta.
Jag vill att folk ska tycka synd om mig eller i alla fall lite. Jag vill kunna bli irriterad och arg utan att det ska vara så konstigt. Undrar hur FAN detta kommer sluta.

Jag är arg, besviken och ledsen. Därför blir allt fel. Men det är inte enbart mitt fel att det blev som det blev. I början va det ditt slarv och även om det är viktigt fattar jag inte varför du bryter ett löfte när du ändå inte kan göra det försen nästa vecka. Ursch FY och BLÄÄ!! Så känns det just nu.
Jag trodde du skulle komma tillbaka efter att du hämtat dina saker men tydligen vände du bara på klacken och gick utan att ens säga något.
Och du undrar varför jag känner som jag gör!